Besviken...

Ja då får väl jag oxå skriva några rader om lördagens 110km långa lopp som då bara blidde 80km. Allt gick väl mer eller mindre prima ballerina tills efter första depån då blidde det en raksträcka med lite sluttande uppförsbacke och grövre asfalt och då dog jag totalt, jag kämpade mer på dom kanske 2km än vad jag gjorde på hela resterande rundan så jag orkade inte hela vägen. Ville verkligen inte avsluta men blev tvungen att inse att vi aldrig skulle hinna med min kassa hastighet, A ville ju ha korv när vi kom i mål och det hade vi garanterat missat om vi skulle köra hela banan :) så det blev till att hitta en egen liten snitzlad bana som då blidde nästan exakt 8mil.
Efter korv och fralla packade vi ihop och körde hem och gud så trött jag var, gick och la mig direkt när jag kom hem och sov en timme sen började helvetet, aj aj aj vad mina knä värkte. Jag hade så fruktansvärt ont så jag bölade.
Men som tur var så var det nästan helt försvunnet nästa dag, snacka om jag blev lycklig för det betyder att jag kanske kan genomföra triathlon loppet på söndag.
Så nu får man lägga denna besvikelsen bakom sig och ladda inför nästa utmaning.
Tack för mig....